…….Eller var det kanske inte ett vägskäl utan snarare så att vägen tog en annan riktning och att något nytt väntade bortom kröken. En del skiljelinjer blir synliga först långt efteråt. Ett sånt vägskäl i Livet ser jag nu när jag, under genomgång av lådor från vinden, läser breven från Lisa, hon som var min bästa vän under några år. Jag låter mina tankar gå till den vänskapen. En resa ner genom lagren i mig själv. Till skoltiden igen. Jag gick i 9:an, hon i 7:an när vi träffades. Jag kan inte minnas exakt hur. Bara att vi snabbt blev bästisar efter att vi träffats. Hon hade långt blont hår och var väldigt söt trots ett mellanrum mellan framtänderna. Som hon själv var väldigt störd av- Så fort vi kom hem från skolan ringde en av oss till den andra. Mamma undrade varför vi behövde ringa när vi just träffats i skolan. Men det behövde vi. Måste utbyta tankar om allt som skett. Vi tog in varandra i våra liv helt enkelt. Och var den viktigaste personen för varandra. Vi var j...