Berättelser från min glänta

 

Platsen är en glänta. Omgiven av bokskog på tre sidor, öppet mot söder. En liten slingrande grusväg leder fram till platsen. När träden tappat sina löv kan man se sjön ett par hundra meter bort. För 6000 år sen var det en boplats för stenåldersfolk.  För 100 år sen gick sjön hela vägen fram till  den öppna platsen. Det kan man se på trädens ålder i det som nu är ett kärr. Stenåldersfolket levde alltså här vid stranden av en sjö. I skogen öster om gläntan finns några   dammar.  Kanske har de tidigare hängt ihop med nuvarande Gyllebosjön.  Där hittades på 30-talet bl.a ett fångstredskap för fisk och en båt av en urholkad ekstam. Samt föremål som visar att sjön varit en offerplats, den tidens helgedom. I åkern härutanför har förra ägaren hittat en flintyxa.

Den här platsen har jag fått att förvalta.

Vad som varit här mellan stenåldersfolket och fram till nån gång i början av 1900-talet vet jag ingenting om. Lämningar av tidigare byggnader och husgrunder visat att här bott människor även innan delar av det här huset byggdes 1917. När jag kom hit med min familj 1990 var det till en avstyckad gård. Lantbruket var nerlagt, men i lagården stod allt kvar så som det varit. Foderbord för korna på ena sidan med en svart tavla över varje bås som talade om kons namn och hur mycket hon mjölkade. Kättar för grisar eller kalvar på andra sidan. Ett mjölkrum. De första åren här använde vi det bara till att ställa in cyklar i och för att mata den halvvilda katten som blivit kvar efter förra ägarna. Efter några år byggde vi om det till kursgård och vandrarhem. Nu är den verksamheten också avslutad.  Jag är ensam kvar av den familj som flyttade hit. Barnen har flugit ut och min man är död sen många år tillbaka.  Kursgårdens lokaler används nu till bostäder. I ena delen bor Daniel med sina varannanveckasbarn. i den andra delen bor Paula, som har tre hästar en kilometer härifrån. I ett annex bor Margareta som flyttat in tillsammans med en skock höns. Och i ett eget tinyhouse ute på ängen bor Gustaf på deltid.

Vi är inte ett kollektiv men det finns ändå en gemenskap. Vi har arbetsdagar då vi hjälps åt med skötsel av utemiljön och enklare arbeten på fastigheten. Vi hjälper varandra och vi delar med oss av det vi har överskott på. Ibland äter vi tillsammans. Vi bor här tillsammans i den här gläntan. Alla är inte direkt involverade i omställningsarbete. Men alla ryms inom ramen för en värld där människor lever inom planetens gränser och bidrar på sitt sätt till en värld där människan är en del i skapelsen, med respekt för naturen och djuren. Några av oss är mer direkt involverade i Omställningsarbete. Alla odlar något.
Här finns också två hundar och fem katter. Och Margaretas åtta hönor. Tuppen lämnade oss för några veckor sen.
På taket finns både solfångare och solceller. Solfångarna håller oss alla med varmvatten under kanske halva året, solcellerna ger oss en stor del av elbehovet.

Jag har noterat hos mig själv att det har stor betydelse att ta del av sånt andra människor gör som ger mig hopp i en tid där så mycket gör mig ledsen, förtvivlad, arg. Därför kommer jag här att skriva om sånt som ger hopp om att en annan värld är möjlig. Och att vi kan bidra till detta på så många olika sätt. Och vi måste inte vara perfekta, vi måste inte göra allt rätt. Vi är alla påverkade av det samhälle vi lever i, mer eller mindre en produkt av omständigheter som format oss. Praktiska, ekonomiska, mentala och känslomässiga aspekter påverkar våra möjligheter att förändra oss själva och våra livsomständigheter. Alla förändringar mot ett mer hållbart sätt att leva är bra. Och vi kan inspireras av varandra och lära av varandra.

Och nånstans hoppas jag att när tillräckligt mycket händer underifrån så kommer politikerna att tvingas till handling. Själv har jag valt att lägga fokus på att leva Omställning. Inte för att jag tror att det är viktigare än politisk aktivism. Men för att det är min väg.
Jag tror att den arena där klimataktivismen utspelar sig är oerhört viktig i den tid som är nu. Jag kommer att delta i Rebellmammornas utåtriktade manifestationer här i närområdet. Men min plats är i det som kan relatera till livet i en glänta och till praktiskt, konkret omställningsarbete. Min plats är också i att berätta om det med en förhoppning om att sprida hopp.