Berättelser från min glänta

  Jag har gått igenom en låda som stått på vinden. Först i mitt föräldrahem och sen många år tillbaka här hos mig.. Saker som blev kvar när jag flyttade hemifrån. Små minnessaker och skolarbeten från gymnasietiden. Några anteckningar från svenskan får mig att minnas. Hur jag genom skolan upptäckte litteraturen. Jag har fått oerhört mycket värdefullt med mig från min uppväxt. Men inte tillgång till litteratur. I mitt barndomshem fanns inga böcker, det lästes inga sagor för oss barn. Sagor och böcker kom jag i kontakt med genom skolan. Fröken som läste för oss i skolan och skolbiblioteket där vi fick låna böcker en gång i veckan. Och sen, jag tror det var i 8:an, så började vi läsa litteraturens klassiker på svensklektionerna. Vi hade en antologi med svenska litteraturens klassiker. Jag läste i den utan att vi hade läxa. Och jag minns när jag upptäckte Viktor Rydberg. Det var på sommarlovet. Jag cyklade den dryga milen in till biblioteket i Skövde och lånade allt jag hittade av h...

  Jag låter mina tankar gå till rösten jag börjat uppfatta sen jag fick flintyxan i min hand första gången. ”Som jag sa till dig tidigare så har alla dina erfarenheter haft betydelse för det som nu är din uppgift, säger den. Både de som du kunnat glädjas åt och de som gjort ont. Du levde många år med en smärta inom dig, men det var en del av din väg att den skulle omvandlas, att den skulle fördjupa din möjlighet att förstå livet. Att förstå mer om vem du är och den verklighet som ligger bakom din tid på jorden. De svåra relationerna har också lärt dig om kärleken. Fast på ett annat sätt. Och för dig var de en del av vägen, av det som formade dig. Din son var den som hade störst betydelse för dig när det gällde att möta det svåra för att förstå det.”   Jo, hon minns det tydligt. Hur den där resan in i henne själv hade börjat. En dag när hon själv hunnit bli mamma sitter hon trött och håglös och ser sin tvåårige son som springer över golvet. Han har ett skratt som bubblar ...

  Dit kom jag en vecka gammal.. Mamma och hennes systrar sommaren innan jag blev till. ”Platsen där du föddes har betydelse” hade han sagt. Jag låter mina tankar gå dit. Till mina morföräldrars   småbruk. Dit jag kom en vecka gammal. Var det då den uppstod, den starka kärleken mellan dem, eller hade något börjat långt tidigare? Det hon i alla fall har fått berättat för sig långt senare är att kvinnan som var hennes mormor stod på trappan när de klev ur taxin. Det var en vecka in i november, redan kallt. Hon själv insvept i en rosa yllefilt som var en present från hennes mors moster Anna. ”Vad har du där” säger kvinnan som är hennes mormor. ”En liten tös” svarar hon som är hennes mor. ”Ja, lycka till då” säger hon som är hennes mormor   Kunde hon redan då och där känna hur hon omslöts av en kärlek, hur hon välkomnades till jordelivet? Hon föddes till att leva sina första år omgiven av kärlek   I en liten röd stuga med vit   veranda. Ett rum och kök, fi...

 De säger att de kallat på mig Den berättelse jag påbörjade i vintras avbröts av att det blev dags för min gamla hund Nora att lämna jordelivet. Det blev en tid som styrdes av min önskan att finnas där för henne under denna hennes allra sista tid här. Ett stycke in i april, när vitsipporna blommade som vackrast och häggen var på väg att slå ut, lämnade hon det jordiska. Vi begravde henne på en bädd av boklöv från den plats där vi brukade promenera och vi täckte hennes kropp med vitsippor innan vi överlämnade henne till Moder Jord.   Sen tog odlingssäsongen över min tid och mitt engagemang. Nu när det mesta av skörden är bärgad och omhändertagen vill jag fortsätta med den berättelse   jag påbörjat:   En morgon händer något som binder samman händelser och tankefragment kring min relation till platsen.   Jag sitter med mitt frukostte när jag hör en mening i huvudet. - Varför har ni kallat på mig? Och en röst som svarar. - Du har alltid varit på väg hit. - ...