De säger att de kallat på mig

Den berättelse jag påbörjade i vintras avbröts av att det blev dags för min gamla hund Nora att lämna jordelivet. Det blev en tid som styrdes av min önskan att finnas där för henne under denna hennes allra sista tid här. Ett stycke in i april, när vitsipporna blommade som vackrast och häggen var på väg att slå ut, lämnade hon det jordiska. Vi begravde henne på en bädd av boklöv från den plats där vi brukade promenera och vi täckte hennes kropp med vitsippor innan vi överlämnade henne till Moder Jord.  
Sen tog odlingssäsongen över min tid och mitt engagemang. Nu när det mesta av skörden är bärgad och omhändertagen vill jag fortsätta med den berättelse  jag påbörjat:

 

En morgon händer något som binder samman händelser och tankefragment kring min relation till platsen.
 Jag sitter med mitt frukostte när jag hör en mening i huvudet.
- Varför har ni kallat på mig? Och en röst som svarar.
- Du har alltid varit på väg hit.
- Varför just jag, säger jag.
- Du har alltid varit på väg hit, säger han. Allt som hänt dig, allt du varit med om, har varit en förberedelse för den här uppgiften. Alla dina erfarenheten, både de som du kunnat glädja dig åt och de svåra. Allt har samverkat. Dina personliga erfarenheter och yrkeslivet. Allt har lett dig hit. Allt har samverkat till att göra dig till den du är. Allt i denna komplexa väv har bidragit till att göra dig redo för  denna fullbordan av din livsuppgift.

-Du har kommit hit för att vara en budbärarinna. för att förmedla något viktigt till den tid du lever i. Ja, jag vet att de stora orden skrämmer dig något. Men jag vet också att du djupt inne i dig själv vet att de är sanna. Så nu måste du ha modet att ikläda dig din storhet och låta henne få gestalt. Djupt inom dig har du alltid vetat att det är så. Du kan känna henne när du riktar din tanke mot henne. Din kropp känner hennes hållning och hennes utstrålning. Du har mött henne i dansen och du känner igen henne när hon talar genom dig.

De säger att de kallat på mig för att jag ska komma hit och ta hand om den här platsen. För att jag ska komma hit och uppfatta deras röster, lyssna till dem och låta dem fortsätta att verka genom mig. För de har något viktigt att säga. De säger att deras röster, deras visdom behövs i den tid som jag nu lever i. För de vet något som de flesta i min tid har glömt. De äger den visdom som kan rädda Jorden. För de levde i den tid då människan förstod att allt vi behöver kommer från vår Moder Jord. Och därför hedrade de henne.

När jag börjar förstå vad det är de vill säga mig så förstår jag också var för de valt mig. För att jag har fått det med mig det där som de vill säga. För att den kunskapen finns i i mig. Någotstans djupt inom mig finns en spegelbild av den vetskapen. Jag har fått den med mig.
När jag börjar acceptera tanken att de kallat på mig ser jag att det är sant det de säger.  Att jag hela mitt liv varit på väg hit. Hur allt jag gjort har förberett mig för detta. Hur allt jag gjort, allt jag arbetat med har övat upp min förmåga att uppfatta kommunikationen med de jag kommit att kalla ”De Uråldriga”. Hur allt det jag arbetat med egentligen har handlat om att läsa av energi. Och att lära mig att lita på det som inte syns.  Eller som enbart kan uppfattas med de inre ögonen, förnimmas genom en inre vetskap. Fröet till den tilliten har förstås funnits med mig sen jag kom tíll det här livet. Men  det har varit ett arbete att få det är växa. Och steg för steg har det vuxit sig starkare, i nån sorts dialog mellan erfarenhet och tvivel, eller kanske snarare ifrågasättande. Är detta möjligt? Jag vet inte, men jag väljer att tro på det. Det finns så mycket att vinna i att tro på det. Så har det vuxit sig starkare.

-Till och med tidpunkten då du föddes har betydelse för det du ska göra här. Du är född i en tid som är en brytningspunkt mellan ett gammalt sätt att leva och en ny tid som gör intåg                                          Och ja, så är det förstås tänker jag och låter mina tankar gå till den lilla stuga där jag bodde i min tidiga barndom. Och till det liv som levdes där..